fredag 26 september 2008

Dödens hjärta


Tårar rinner ner från min kind.

Hur länge ska jag orka?

Hur länge kommer tiden räcka?

Jag känner en svag vind.

Den blåser mitt hår och motståndet blir kraftigare.

Ska vattendropparna hinna torka?

Torka innan kraften tar slut.

Jag känner hur jag domnar bort...Bort mot djupets avgrund.

Ingen saknar mig.

Jag är ensam, men jag känner dom kalla händerna ta tag i mig.

Ta tag i mina ben.

Vattnet når min hals.

Sista andetaget,sista andetaget är tungt.

Vattnet försvinner plötsligt.

Jag andas ut.

Men jag ser ljuset.

Ljuset långt långt borta.

3 kommentarer:

Anonym sa...

?

Anonym sa...

?

Marita sa...

De sorger dig tynger
kommer att bli din styrka
de tårar du gråter
är det hav som du seglar

Den båt du nu styr
kommer alltid få vind
och inga stormar
dig mer får besegra

Mot kärleken du nu kommer segla
din själ kommer sakta få ro
med kölen på båten du klyver
de vågor som ej på dig tror

När tårarna dina har sinat
och havet till sist torkat ut
då sorgen har byts i mot glädje
livets port även öppnas för dig